ADHD och ångest.
Varje dag är ett nytt äventyr. Jag vet aldrig vad som händer även fast jag planerar. Spontanitet är min speciallitet. Planera är jag inte så god vän med, än. Jag är hyper 20h av 24.
Varje dag bär jag på en mask, masken ler. På kvällarna tar jag av den och gråter mig till sömns, inte varje men väldigt ofta. Ångesten tar över själen, min hjärna övertänker. Och där ligger jag.. i min hängmatta.. i mitten av mitt rum. Panikångest är något jag inte ens önskar mig värsta fiende. En attack är så läskig, det går inte ens att beskriva. Jag tror jag ska dö. Men det gäller att tänka att det bara är en känsla som försvinner. Jag måste övervinna demonerna i mitt huvud. Jag är starkare än dom.
Jag är en övertänkare. Minsta lilla grej blir automatisk en stor grej för mig.
Jag återkommer imorgonkväll. Dags att duscha och göra mig redo för sängen.
Ciao