ADHD och ångest.

Varje dag är ett nytt äventyr. Jag vet aldrig vad som händer även fast jag planerar. Spontanitet är min speciallitet. Planera är jag inte så god vän med, än. Jag är hyper 20h av 24.
 
Varje dag bär jag på en mask, masken ler. På kvällarna tar jag av den och gråter mig till sömns, inte varje men väldigt ofta. Ångesten tar över själen, min hjärna övertänker. Och där ligger jag.. i min hängmatta.. i mitten av mitt rum. Panikångest är något jag inte ens önskar mig värsta fiende. En attack är så läskig, det går inte ens att beskriva. Jag tror jag ska dö. Men det gäller att tänka att det bara är en känsla som försvinner. Jag måste övervinna demonerna i mitt huvud. Jag är starkare än dom.
Jag är en övertänkare. Minsta lilla grej blir automatisk en stor grej för mig.
 
Jag återkommer imorgonkväll. Dags att duscha och göra mig redo för sängen.
 
Ciao
Allmänt | | Kommentera |

ADHD och panikångest.

Varje dag är ett nytt äventyr. Jag vet aldrig vad som händer även fast jag planerar. Spontanitet är min speciallitet. Planera är jag inte så god vän med, än. 
Allmänt | | Kommentera |

Vem är jag?

Mitt namn är Kimberlee, jag är 23 år. 
 
Jag upplever mig själv som en väldigt positiv och glad tjej. Jag sprider glädje runt omkring mig. 
Jag har ADHD, lider av depression och panikångest. Men trots det är jag faktiskt oftast glad. Det är klart jag faller någongång men jag reser mig upp efter en stund. Jag har skapat e grupp på facebook för människor som har olika diagnoser men som faktiskt accepterar dom. Diagnoser är okej att ha, det är inget fel med det. Gruppen heter "Vi som accepterar våra diagnoser". Tanken var att jag skulle ha en grupp för ADHD och panikångest först men sedan kom det fler och fler och idag är det 449 medlemmar. Jag är inte ute efter en stor grupp utan jag är ute efter att människor med diagnoser ska kunna prata om dom. Kanske finns det någon som har samma diagnos? Det är skönt att prata med någon som verkligen förstår från djupet. 
 
Jag fick reda på diagnosen ADHD år 2015. Jag och alla i min omgivning har alltid anat att det är något. Tänk att jag har gått ovetande med ADHD i 21 år. Ingen såg. Bara min fantastiska mamma.
Från jag var 14 år gammal har jag haft depression. Den har kommit och gått men suttit i väldig länge den senaste tiden. 2016 var det jobbigaste året jag upplevt. Fick uppleva panikångest för första gången, självmordsförsök, svält och mer elende. Jag låste in mig själv halva sommaren. Hade inget jobb, slutade i folkhögskolan, jag var bara hemma och tyckte synd om mig själv. Men jag tog mig från botten och i år har jag haft flyt. (Tack Gud) Jag har nu två jobb. Ledsagare och miniSATS. Träffar en underbar kille och blev moster åt en vacker pojke, Leeonel. 
 
Tänk att jag har lyckats.. helt fantastiskt. Jag är så stolt över mig själv. Jag är stolt för den jag är.
 
I denna blogg kommer du få läsa lite allt möjligt som pågår i min vardag, hur jag tar mig igenom depressionen och panikångesten, ADHD i min vardag, hur jag hanterar känslor osv. Ställ gärna frågor om du är nyfiken på något. 
 
 
 
Allmänt | | Kommentera |
Upp